Finns det utrymme för den egna praktiska kunskapen i vården?

Vi har träffat Carl Cedergren inför hans medverkan i vår utbildning om psykosocialt stöd till flyktingar, där han bland annat berättar vad praktisk kunskap innebär.

Carl Cedergren arbetar till vardags på Centrum för praktisk kunskap på Södertörns högskola och vi passar på att ställa frågor om hur krav på effektivisering och resultat påverkar utrymmet för vårdpersonalens egna reflektioner och initiativ.

Vad är praktisk kunskap?

Fråga: Praktisk kunskap är ett spännande område, speciellt för vårdyrken där man sedan länge använt sig av ”beprövad erfarenhet” och gjort ett mycket bra grundläggande jobb utan någon direkt till koppling vetenskapliga studier. Hur gör ni för att ta tillvara på exempel på praktisk kunskap i er undervisning och forskning?

Svar: På centret har vi sedan början av 2000-talet arbetat kring temat praktisk kunskap, utifrån grundtesen att det finns en form av kunskap, eller en aspekt av all kunskap, som är praktisk till sin natur. Att den är praktisk innebär att den kommer till uttryck i handlingar och i beslut som vi fattar. Kunskapen odlas på olika sätt i olika professioner men det finns också det som är gemensamt mellan professioner, som förmågan att föra ett samtal, att bedöma en mångfasetterad situation eller att leda en grupp.

För att få syn på den här kunskapen uppmanar vi våra studenter att berätta om situationer som varit svåra på något sätt, där det var svårt att veta hur de skulle göra - så kallade dilemmasituationer. De skriver ner dessa berättelser och sedan samtalar vi om dem tillsammans, de skriver vidare och reflekterar kring dem igen. En del av deras berättelser har vi samlat i en skriftserie.

Effektiviseringskrav och möjlighet till reflektion

Fråga: Många som arbetar inom vård, skola och omsorg upplever att inslag av humanism, existentialism och ett filosofiskt förhållningsätt gradvis försvunnit på grund av effektivseringskrav. Hur ser ni på centret på det?

Svar: Det är en ständigt pågående kamp där motståndaren kan vara lite ansiktslös, då det egentligen inte finns någon som menar att det inte behövs reflektion och eftertanke, men att detta förhållningssätt ändå får ge vika för krav på dokumentation, mätbarhet och evidens. Det känns oftast tryggare att följa mallen än att reflektera över hur mallen skulle kunna utvecklas om en specifik situation ens passar in i en mall.

New Public Management:s påverkan på den egna initiativförmågan

Fråga: Har New Public Management, det koncept som numera styr mycket av arbetet inom vården, och som ska primera flöden och processer för mer effektiva resultat, gjort det svårare att använda sig av sin egna kompetens och praktisk kunskap? Och tar den bort vårdarnas egna initiativförmåga? När mycket tid går åt till dokumentation kan det vara svårt att se akuta behov hos personer som faller utanför normen, som asylsökande utan personnummer och ska få vård enligt "vård som inte kan anstå".

Svar: Ja, jag tror absolut att NPM kan medföra minskad initiativförmåga. Om det finns ett system av granskning där de enskilda professionellas egna agerande ständigt sätts under lupp kan det uppstå ett moment av "fjärrstyrning", där jag inte förväntas göra det som jag, med min professsionella blick, ser är klokt att göra, utan i stället agera enligt en mall, i riktning mot kvantifierbara mål, då bidrar det till en ovana och en osäkerhet att fatta självständiga beslut. Och detta gäller givetvis särskilt beslut kring sådana företeelser eller människor som faller utanför normen.

Det kloka omdömet i relation till  kvalitetssäkringssystemen

Fråga: Hur kan vi använda oss av "tyst kunskap" och klokt omdöme i praktik för att detta ska lyftas och få lika mycket uppmärksamhet som kvalitetssäkringsmetoder som "Lean", flödesprocesser och liknande verktyg?

Svar: En stor fråga! Jag tror att komplexiteten i vårt samhälle gör att vi inte kommer ifrån de stora kvalitetssäkringssystemen. De kan fylla viktiga funktioner, och ibland står de inte i konflikt med det kloka omdömet, och när en del saker kan behandlas enkelt och raskt med hjälp av rutiner och mallar, får vi tankemässig frihet att ägna oss åt de svåra frågor som faller utanför mallen.

Ett generellt svar på frågan kanske kan vara att vi måste ställa svåra frågor när vi diskuterar de här mallarna - frågor som påminner oss om att det är vår professionella blick och inte mallen som beskriver verkligheten.