Psykos
Människor med invandrarbakgrund har ökad risk att insjukna i psykos, det pekar flera svenska och internationella forskningsstudier på. Risken tycks vara särskilt stor för flyktingar.
Det kan delvis förklaras av upplevda trauman, separationer från familj, diskriminering och sociala förväntningar på flytten till ett nytt land som inte infriats. Forskning tyder även på att de söker vård i ett senare skede och inte erbjuds samma vård som svenskfödda.
Vårdpersonal kan ibland tolka andliga upplevelser, traumarelaterade symtom eller oro för reell förföljelse som psykotiska symtom. Detta ger dock inte hela förklaringen till utrikesföddas högre risk för psyosdiagnos.
Kulturella aspekter påverkar diagnostiken
Som ett verktyg i patientmötet kan sjukvården använda en kulturkänslig intervjumall. Kulturformuleringsintervjun i DSM-5 ger vårdpersonal möjlighet att utforska patientens och familjens upplevelser och sjukdomsförklaringar, och kan därmed ställa säkrare diagnoser.
Flera studier visar att psykosdiagnoser ersatts med andra diagnoser efter att en sådan intervjumall använts.
Hinder för att söka vård
Hindren kan handla om stigma kring psykisk sjukdom eller att patienten har icke-medicinska förklaringar till den psykiska ohälsan och därför inte söker hjälp. Det kan också bero på att patienten inte känner till svensk vård eller har negativa erfarenheter av vård och myndigheter. Läkartidningen beskriver hur vårdpersonal kan motverka det sistnämnda genom information och gott bemötande.
Gör patientens familj delaktig
När någon insjuknar i en psykos påverkas ofta hens familj. Riktlinjer för psykosociala insatser vid psykos betonar därför vikten av att stödja familjen, framförallt med utbildning.
Patienter med migrationsbakgrund kommer ofta från mer familjeorienterade kulturer, där familjen förväntas ta hand om den som är sjuk och har ett ansvar som aldrig upphör. Dessa anhöriga uttrycker ibland att de känner sig utestängda eller respektlöst behandlade i vården. Vårdpersonalen kan å sin sida uppleva att anhöriga överbeskyddar sina sjuka familjemedlemmar.
I kulturformuleringsintervjun i DSM-5 finns ett avsnitt som vänder sig till anhöriga och ett annat för vårdare: båda kan användas för att utforska familjemedlemmars synpunkter och behov.
Att tänka på i vårdplaneringen
Mellan kulturer kan det finnas skillnader i synen på självständighet kontra beroende, könsroller, lämplig aktivitet vid kroppslig och psykisk ohälsa och vid olika åldrar. Sådana faktorer är viktiga att ta hänsyn till när patienters rehabilitering ska planeras.
