Dokumentera tortyrskador

Målet med medicinsk dokumentation är att notera, men också undersöka, samstämmigheten mellan patientens somatiska och psykologiska symtom och hens berättelse om hur skadorna uppkommit.

Olika typer av dokumentation

För dig som inte arbetar på en mottagning som är specialiserad inom området - tänk på det här när du dokumenterar skador:

  • Samtala med patienten om dokumentationens syfte så ni har en gemensam bild av vad ni ska göra.
  • Notera i journal och intyg vilket sammanhang ni befinner er i, till exempel vilka som deltar, läkares eventuella specialistkompetenser, plats för mötet eller om tolk närvarar.
  • Dokumentera patientens anamnes, inklusive eventuella skador och diagnoser som fanns före tortyren. Det är viktigt då sådant kan påverka upplevelsen av tortyr och funktionsförmågan efteråt.

Viktigt att tänka på

Var noga med att inte pressa fram information och försök anpassa dina frågor så det blir enklare för patienten att berätta. Tänk på att hen inte alltid minns, eller minns rätt, vad hen utsatts för. 

Inga fynd

Avsaknad av fynd behöver inte betyda att patientens berättelse är osann. Lång tid kan ha gått, skador har läkt och blåmärken bleknat.

Formuleringar att använda i dokumentationen

Du som dokumenterar somatiska skador kan hämta stöd i Istanbulprotokollet, FN:s standard för tortyrskadedokumentation. Där finns en skala för att gradera överensstämmelse mellan medicinskt fynd och patientens berättelse. Du kan också ta hjälp av rekommenderade frågor att ställa till patienten. 

Våga fråga om tortyrupplevelser

Vårdpersonal kan vara oroliga att patienten retraumatiseras om de ställer frågor om tortyr. Begreppet reatrumatisering betyder att en person traumatiseras genom återupprepning av traumatiska händelser, där antalet exponeringar till slut leder till sjukdom. En respektfulld ställd fråga bedöms dock inte vara en potentiellt traumatiserande händelse.

Till toppen