Att människor väljer att begå självmord kan vara ett uttryck för en allvarlig psykisk sjukdom, som depression. Det kan också utlösas av en personlig krissituation och psykosocial belastning.
Det sägs ibland att migranter ”tar med sig” sin risk för självmord från hemlandet, men forskning tyder också på en ökad risk under migrationen - särskilt försök till självmord. Enligt andra studier har gruppen asylsökande en högre självmordsrisk. De befinner sig i en särskilt utsatt situation, dels för att de nyligen utsatts för många stressfaktorer och dels för att deras juridiska status i Sverige är osäker.
När det gäller flyktingar har svenska studier inte sett någon ökad risk för suicid. Däremot har det i flera länder visat sig att kvinnliga invandrare och unga kvinnor från etniska minoriteter är särskilt sårbara.
För vårdpersonal kan det vara svårare att bedöma om en utrikesfödd patient är självmordsbenägen. Det kan bero på språkproblem, olika kulturella uttryck, patientens upplevelser av stigma eller okunskp om svensk vård.
Mötet med den suidicala patienten
Kulturformuleringsintervjun i DSM-5 är ett användbart verktyg i mötet. Den innehåller 16 frågor som hjälper vårdpersonal att utforska patientens egen berättelse.
För att ge den suicidala patienten stöd med inifrånperspektiv finns även särskilda riktlinjer, framtagna av forskare och kliniker inom suicidologi:
- Klinikerns uppgift är att tillsammans med patienten nå en gemensam förståelse av hens suicidalitet.
- Klinikern ska vara medveten om att de flesta suicidala patienter lider av psykisk plåga, ångest och fullständig brist på självrespekt.
- Under intervjun ska klinikerns attityd vara icke-värderande och stödjande.
- Utångsläget för intervjun ska vara patientens egen berättelse. Intervjuns mål är att engagera patienten i en terapeutisk relation.
Läs mer i Läkartidningen.
Förebygga självmord
Nationellt centrum för suicidforskning och prevention (NASP) Stockholm har flera program för att förebygga självmord. Ett av dem, Youth Aware of Mental Health (YAM), riktar sig till skolelever för att främja diskussion, öka kunskapen om psyisk hälsa och utveckla förmågan att möta livets svårigheter. Programmet har visat sig vara effektivt i en studie bland drygt 11 000 skolelever i tio EU-länder.
NASP har även kurser för allmänheten, som första hjälpen till psykisk hälsa. Deltagarna lär sig mer om psykisk ohälsa och hur de kan bemöta människor i sin omgivning som mår dåligt.
Flera ideella organisationer stöttar människor som har självmordstankar och även anhöriga. Det är däremot inte säkert att stödet kan erbjudas på andra språk än svenska. Föreningen Mind tipsar dock om hjälp på vissa andra språk
- Den som mår dåligt kan ringa, chatta eller mejla till Självmordslinjen som drivs av föreningen Mind. Med deras volontärer pratar man helt anonymt och får stöd i en svår situation.
- Suicide Zero arbetar för att minska självmorden genom opinionsbildning, identifiering av samhällsbrister och kunskapsspridning. De erbjuder även utbildningar och föreläsningar om suicidprevention.
- SPES, riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd, har bland annat telefonjour och samtalsgrupper för efterlevande till personer som begått självmord.
Suicid i världen
Självmordstalen skiljer sig stort mellan olika länder och världsdelar (WHOS:s karta). Höginkomstländer har ett högre självmordstal, men eftersom flertalet av världens befolkning bor i låg- och mellaninkomstländer begås fler självmord här. Skillnaderna förklaras bland annat av socioekonomiska faktorer, kulturella traditioner, religiösa tabun och starka samhällsförändringar.
Att jämföra självmordsstatistik mellan olika länder är emellertid inte tillförlitligt. Dels har många fattiga länder mindre resurser att föra nationell statistik, dels anses deras statistik påverkas av stigma och tabun kring självmord.
Mer om suicid i världen finns på WHO:s webbplats.
