Att inleda traumabehandlingen med stabilisering är viktigt. Det kan vara både inre stabilisering – finna sätt som minskar akuta ångestpåslag – och yttre stabilisering, där bostad och andra grundläggande behov ingår. Patientens stabiliseringsfas är olika lång tid beroende på livssituationen och grad av posttraumatisk stress (PTSD eller komplex PTSD).
Att få stöd att återuppbygga upp sin psykosociala värld har stor betydelse för en spontan återhämtning, men även för att orka med traumabearbetande behandling. Det kan vara stöd i kontakten med familj, andra viktiga personer, myndigheter och olika aktörer. Det kan också vara stöd att hantera bostadssituation, arbete, försörjning och juridiska frågor.
Som behandlare finns det flera saker att göra för en patient utan bostad, exempelvis fråga om hen fått hjälp att ställa sig i bostadskö hos allmännyttan, HSB och SKB med flera. Du kan också skriva intyg till olika instanser om bostadlöshetens konsekvenser, betydelsen av tryggt boende för att möjliggöra behandling och förklara vad traumatisering innebär för just den här patienten.
Som stöd kan du även föreslå (utifrån patientens behov och önskemål) en så kallad samordnad individuell plan (SIP), ett SIP-möte med socialtjänst och andra aktörer där ni gör en gemensam plan för patienten med tydliga mål och ansvariga.
Enligt vår erfarenhet tjänar patienter på att flera aktörer samverkar för att hjälpa hen. Saknas däremot samverkan rskerar patienter falla mellan stolarna, och kanske avslutar pågående vårdinsats.
Ladda ner vårt faktablad och läs mer om psykosocialt stöd och behandling för människor som flytt.
På Vårdgivarguiden finns mer information om SIP-möten. (Sök på Metodstöd samordnad individuell plan [SIP])
