Tandvård för vuxna

En asylsökande eller papperslös anses vuxen från sin 18:e födelsedag. Regionen där personen bor ska erbjuda subventionerad tandvård.

Från 1 januari 2024 kostar det 50 kronor per besök hos Folktandvården i Stockholms för den asylsökande patienten som visar sitt LMA-kort.

Papperslösa i sin tur får söka tandvård på vilken klinik de önskar. Vård för vuxna med särskilda behov – de kan ha varit utsatta för tortyr, allvarliga övergrepp, misshandel, våldtäkt eller trauma – bör bedömas särskilt omsorgsfullt.

Vem avgör vad som är lämplig vård?

Begreppet "vård som inte kan anstå" omfattar all hälso-, sjuk- och tandvård som bedöms vara nödvändig omedelbart, men även sådan som med en måttlig fördröjning kan medföra allvarliga följder och ett mer omfattande vårdbehov för individen. Behöver patienten remitteras till specialist för att få rätt vård ingår även detta. Enligt Socialstyrelsen är det upp till behandlande läkare, tandläkare eller annan vårdpersonal, att i varje enskilt fall avgöra vad som kan räknas som vård som inte kan anstå.

Alla har rätt till en akut undersökning och så även patienter med omfattande vårdbehov, där en undersökning behövs för att kunna planera vården.
Allt som du som behandlare bedömer krävs för att kunna ge adekvat vård ingår.

Vid akuta tillstånd, som sanering av infektionsfoci, extraktioner och rotbehandlingar är det viiktigt att ta hänsyn till tandens estetiska och funktionella värde, såväl som patientens fullständiga bettstatus. Om patienten har ett stort vårdbehov kan det viktigaste vara att förhindra fortsatt sjukdomsutveckling.

Det här bör behandlas

Lagningar som djupa kariesangrepp med risk för en pulpaskada eller karies i anslutning till kron- eller brokonstruktioner är sådant som bör behandlas.
Detsamma gäller akuta parodontala tillstånd och tillstånd som riskerar försämring om behandlingen dröjer, då är det också bra med återbesökstider för att kontrollera läkning.

Permanenta fyllningar eller långtidstemporära fyllningar i sin tur kan göras om de inte bedöms medföra mer omfattande vårdbehov för patienten. 

Om patienten behöver protetiska ersättningar eller extraktioner gäller samma avväganden – vad innebär det för patienten om man väljer att utföra vård som kan anstå. Vid extraktioner är det viktigt att tänka på hur patietens livskvalitet kan försämras efteråt, det kanske finns alternativ som ger hen fullgod munhälsa och välmående.

Patientens diagnoser ska tydligt framgå i journalen och varför behandlaren valt att inte utföra en viss behandling.