- Våra kunskapsområden
- Munhälsa och tandvård
- Befintlig sida: Tandvård för vuxna
Tandvård för vuxna
Från sin 18-årsdag ska asylsökande och papperslösa erbjudas subventionerad tandvård inom den region de bor.
Asylsökande får sin vård hos Folktandvården och betalar – från 1 januari 2024 – 50 kronor per besök genom att visa sitt LMA-kort.
Papperslösa kan söka tandvård på vilken klinik de vill och betalar också 50 kronor för ett besök.
Patienter som har särskilda behov – exempelvis efter varit utsatta för tortyr, allvarliga övergrepp, misshandel, våldtäkt eller trauma – bör bedömas särskilt omsorgsfullt.
Vem avgör vad som är lämplig vård?
Begreppet "vård som inte kan anstå" omfattar all hälso-, sjuk- och tandvård som bedöms vara nödvändig omedelbart, men även vård som med en måttlig fördröjning kan medföra allvarliga följder och ett mer omfattande vårdbehov för individen. Behöver patienten remitteras till specialist för att få rätt vård ingår även detta. Enligt Socialstyrelsen är det behandlande läkare och tandläkare som i varje enskilt fall måste avgöra vad som kan räknas som vård som inte kan anstå.
Alla har rätt till en akut undersökning och så även patienter med omfattande vårdbehov, där en undersökning behövs för att kunna planera vården. Allt som du som behandlare bedömer krävs för att kunna ge adekvat vård ingår.
Vid akuta tillstånd, som sanering av infektioner, utdragning av tänder och rotbehandlingar, är det viktigt att ta hänsyn till tandens estetiska och funktionella värde samt patientens fullständiga bettstatus. Har patienten ett stort vårdbehov kan det viktigaste vara att stoppa sjukdomsutvecklingen.
Det här bör behandlas
Lagningar som djupa kariesangrepp med risk för en pulpaskada eller karies i anslutning till kron- eller brokonstruktioner bör behandlas. Detsamma gäller akuta parodontala tillstånd och tillstånd som kan försämras om behandlingen dröjer, då är det också bra med återbesök för att kontrollera läkning.
Permanenta fyllningar eller långtidstemporära fyllningar i sin tur kan göras om de inte bedöms medföra mer omfattande vårdbehov för patienten.
Om patienten behöver protetiska ersättningar eller extraktioner gäller samma avväganden – vad innebär det för patienten om man väljer att utföra vård som kan anstå. Vid extraktioner är det viktigt att tänka på hur patietens livskvalitet kan försämras efteråt, det kanske finns alternativ som ger hen fullgod munhälsa och välmående.
Patientens diagnoser ska tydligt framgå i journalen och varför behandlaren valt att inte utföra en viss behandling.