Svåra frågor under hälsoundersökningen

Det finns områden som är känsliga att närma sig i mötet med din patient, som könsstympning, psykisk ohälsa och tortyrskador.

Samtidigt är det väldigt viktigt att hitta en väg fram för att kunna ge din patient den hjälp hen behöver.

Våga fråga om könsstympning 

Som vårdpersonal kan det kännas svårt att fråga om man:

  • Saknar tillräcklig kunskap i ämnet.
  • Är osäker på vilka patienter det kan vara relevant att fråga.
  • Inte vet hur man ska gå vidare med svaret.
  • Tycker det kulturellt präglade och tabubelagda är alltför känsligt.

När du frågar könsstympning

  • Skapa en trygg miljö där patienten känner sig bekväm att delge sina erfarenheter.
  • Var respektfull och visa att du är öppen för att lyssna.
  • Använd ett enkelt språk, exempelvis kan "könsstympning" vara svårt att förstå och upplevas stigmatiserande – se alternativa ord i nästa punkt. 
  • Berätta att du vet att många flickor och kvinnor i hennes hemland, enligt tradition, blivit klippta eller opererade i underlivet – fråga om det är något som hon varit med om.
  • Alla vet inte om att de könsstympats – fråga istället om olika symtom, som menstruationernas längd eller hur lång tid det tar att kissa.
  • De som vet om, och minns, könsstympningen bär ofta på ett trauma och kan behöva stödsamtal.
  • Begreppet könsstympning använder du först när dokumenterar i journalen.

Berätta, klart och tydligt, att det är olagligt i Sverige att skära eller klippa i flickors och kvinnors underliv samt att det finns hjälp för den som utsatts. Region Stockholms AMEL-mottagning tar emot patienter med och utan remiss. Skriv gärna ut deras informationsbroschyr till din patient – den finns på flera språk.

Vanliga symtom på kvinnlig könsstympning

  • Förstoppning
  • Huvudvärk
  • Stora svårigheter och smärta vid menstruation

 

Var förekommer kvinnlig könsstympning i världen?

Se på kartan den globala förekomsten av kvinnlig könsstympning.


Våga fråga om psykisk ohälsa 

Att ta reda på hur patienten mår psykiskt är en viktig del i hälsosamtalet, så här kan du exempelvis gå till väga:

”Många som kommer till ett nytt land mår dåligt på andra sätt än kroppsligt, vilket kan bero sådant man upplevt i sitt hemland eller under flykten. Många går också igenom en svår asylprocess. För att förstå hur just du mår ska jag ställa några frågor vi ställer till alla, som du kan svara på om du vill. Har du känt dig ledsen under den senaste månaden? Har du varit orolig eller tänkt för mycket? Hur är det med sömnen? Känner du att du kan hantera din situation?

Ta hjälp av Refugee Health Screener (RHS) (uppdragpsykiskhalsa.se) – ett screeninginstrument för att upptäcka tecken på psykisk ohälsa hos flyktingar och migranter från 14 år och uppåt. RHS finns på flera språk.

Våga fråga om tortyr

Tortyr påverkar patientens tillit till andra människor, inklusive vårdpersonal, varför det är viktigt att vara inkännande och lyhörd. Det kan vara klokt att använda bredare begrepp än tortyr när du träffar en patient första gången och som du inte vet så mycket om. Du kan exempelvis fråga om hen varit ”utsatt för våld eller torterats”, och gå vidare med:

"En del som kommer till Sverige har varit utsatta för olika typer av våld som gör att man mår dåligt både fysiskt och psykiskt, även om det inte syns. Det kan vara svårt att prata om, men du kan få hjälp för att må bättre. Jag kommer ställa några frågor som vi ställer till alla, och du behöver inte svara om du inte vill." 

Dignity, det välrenommerade danska institutet mot tortyr, rekommenderar bland annat följande frågor i ett första samtal:

  • Har du blivit arresterad, satt i fängelse eller annan typ av fångenskap?
  • Har du varit utsatt för allvarligt våld eller kränkande, förnedrande behandling?
  • Har du sett andra utsättas för allvarligt våld eller kränkande, förnedrande behandling?
  • Kan du berätta för mig vad som hände? (Vad gjorde de mot dig? Vet du varför? Vet du vem som gjorde det? Hur har det påverkat dig?).

Mer om att bemöta tortyrskadade patienter.