Hur kan vi förbättra vår kulturella kompetens och därmed vården?

Vi har olika uppdrag varje vecka där vi hjälper verksamheter bland annat med deras patientkommunikation, som i Fisksätra eller här på den palliativa avdelningen med cirka 30 procent utrikesfödda patienter. För vårdpersonalen innebar språkliga och kulturella olikheter att det var svårt att nå fram till patienterna, såväl som deras närstående, vilket orsakade missförstånd och klagomål.  

Som en väg framåt började personalgruppen samarbeta med Transkulturellt Centrum – vilket gav dem tillgång till individuell handledning, gruppdiskussioner om olika fall, samtal för reflektioner och kompetenssatsningar på kulturella och religiösa uttryck. 

Insatser på plats

– Våra insatser har ett brett innehåll för ett resultat som ska göra skillnad, säger Linnéa Soldén Lindström som är en av Transkulturellt Centrums fortbildare. Här i Sollentuna tog vi bland upp lidandespråk, om hur patienten exempelvis uttrycker smärta eller oro, men också stigma, det vill säga  patientens syn på sjukdom, orsaken till den och olika förklaringsmodeller. 

Familjeperspektivet var viktigt – som hur man, förutom patienten, informerar anhöriga inklusive barn eller synen på antal besökare – finns gränser för hur många? Det handlade också om att samtala via tolk och använda Kulturformuleringsintervjun för att bättre förstå patientens kontext och förväntningar.  

– I det här fallet tog vi dessutom upp inställningen till besked om svår sjukdom och på döden utifrån religion, kultur eller traditioner, inklusive praktiska saker kring själva dödsfallet, säger Linnéa. 

Hur gick det för den palliativa avdelningen i Sollentuna?

Sammantaget ledde insatserna till ett nytt arbetssätt med en tydlig arbetsprocess som tar hänsyn till kulturella aspekter, vilket bland annat gjorde medarbetarna tryggare och patienterna nöjdare, inklusive deras närstående. 

En utvärdering av resultatet tydliggjorde hur medarbetares kulturella kompetens kan ha en avgörande effekt på vården av denna patientgrupp, något som även bekräftas i andra studier. 

Läkartidningens artikel vill också synliggöra de kulturella perspektivens betydelse för att alla medborgare, oavsett bakgrund, ska få jämlik vård. Forskningen visar utrikesföddas påtagligt sämre hälsa än övriga befolkningens – och idag har en allt större andel patienter annan etnisk och kulturell bakgrund än traditionellt svensk.  

En sårbar patientgrupp

Det är en utsatt grupp, där splittrade familjer, stressiga miljöer och förlust av traditioner är särskilda riskfaktorer för sämre hälsa. Global migration innebär förlust av identitet, följt av rotlöshet och avsaknad av trygghet. Sådant förstärker upplevelsen av kris när en familjemedlem ska dö – att få praktisera välkända, trygga ritualer och kulturella uttryck blir avgörande för ett gott och värdigt slut. Ritualerna har visat sig ha en skyddande effekt både psykologiskt och fysiskt. 

Enligt Läkartidningens artikel är utfallet av vårt samarbete ett tydligt budskap om att vården behöver reformera sina arbetssätt och implementera flöden som möter vårdens nya sociokulturella aspekter.  

Läs hela artikeln i Läkartidningen