Dokumentation av tortyroffers skador: Vad har hänt på tio år?
I mars är det tio år sedan Europadomstolen fastslog att vården är skyldig att utreda tortyrskador. Domen heter RC versus Sweden efter den asylsökande man (RC) från Iran som i sin asylansökan uppgav att han blivit torterad i hemlandet. Han fick inledningsvis avslag eftersom den medicinska dokumentationen inte ansågs tillräckligt stark.
RC hade besökt en vårdcentral i Stockholm för att få sina kroppsliga skador dokumenterade, likt ett vanligt rättsintyg. Han behövde dokumentationen för att stärka sin asylberättelse och förhindra utvisning. Läkaren som skrev intyget var inte specialist på tortyrskador och Migrationsverket ansåg att dokumentet var otillräckligt.
När ärendet överklagades till Europadomstolen blev bedömningen den motsatta: En patient kan inte förväntas få tag på någon av de få experter som finns i Sverige. Därför ska en vårdcentrals dokumentation av skadorna räcka och bevisbördan ligger hos Migrationsverket. Behövs ytterligare expertutlåtanden ska myndigheten beställa och bekosta utredningen.
Europadomstolens tydliga ställningstagande är helt i linje med FN:s tortyrkonvention, som i sig är en stark medicinsk konvention.
Bakgrund till domen
Redan före domen fanns det internationella absoluta förbudet mot att återsända asylsökande som riskerar tortyr. Om den asylsökande kunde uppvisa dokumentation på skador som sannolikt orsakats av tortyr gick bevisbördan över till Migrationsverket, som då måste visa att personen inte riskerade tortyr. För asylsökande är det här en viktig fördel. Före domen var det dock otydligt vilken typ av medicinskt intyg som krävdes för att tidigare tortyr skulle anses styrkt. Dessutom var det oklart vilken del av vården som ansvarade för att träffa de asylsökande patienter som uppgivit att de torterats.
Även patienter med uppehållstillstånd kan behöva dokumentera tortyrskador
Ibland behövs dokumentation och utredning som grund för den omfattande rehabilitering tortyrskadade patienter har rätt till. Dokumentationen kan också vara del i rättsprocessen mot förövarna, exempelvis i internationella brottsmålsdomstolen.
Hur ser det ut i dag?
Trots att det gått tio år sedan RC versus Sweden dokumenteras tyvärr fortfarande väldigt få tortyrskador. Det beror bland annat på att kunskap om tortyrskador - somatiska, psykologiska och sociala – sällan ingår i vårdutbildningarna eller vårdverksamheters uttalade uppdrag. Därmed identifieras få tortyröverlevare och få får den rehabilitering de har rätt till. Många slussas i stället runt mellan olika mottagningar och undersökningar utan att någon förstår vad smärtan och den psykiska ohälsan beror på - till stor frustration även för vårdpersonal. Det innebär också att torterarens uppsåt lever vidare genom patientens lidande.
Hur går vi vidare från här?
Transkulturell Centrum erbjuder i år skräddarsydda utbildningar till vårdaktörer som behöver och vill lära sig mer om att dokumentera tortyrskador. Det gäller framförallt vårdcentraler med uppdrag att göra hälsoundersökningar och som träffar många nyanlända.
Senaste nyheterna
- Ny rapport: Utlandsadopterade möter okunskap i vården
- Ny bok om psykisk hälsa hos flyktingar: berättelser, bemötande och verktyg
- Rapport: Jämlik förlossning
- Nytt faktablad: Ätstörningar, migration och kultur
- Var med på digital konferens: Hälsofrämjande insatser för nyanlända
- Ny bok om att bemöta psykiskt trauma
- Migranters välbefinnande – i samspel med befolkningens attityder till migration
- Ny workshop: Komplex PTSD – utredning, differentialdiagnostik och behandling
- Webbutbildning för vårdpersonal: Same i Stockholm
- I Sverige tar de flesta del av mammografi – utom kvinnor som mig