- En läkare formulerar sig kränkande om en person i ett läkarintyg, kopplat till hens könsidentitet eller könsuttryck.
- En kvinna får sina symtom avfärdade som “stress” medan en man med liknande symtom utreds mer noggrant.
- En äldre patient får inte samma möjlighet till avancerad behandling eftersom personal antar att “det inte är lönt”.
- En person med bristande svenskakunskaper får ingen tolk trots att det behövs för säker vård.
- En patient med övervikt får höra att alla hälsoproblem “handlar om vikten” utan ordentlig undersökning.
- En person med autism eller adhd får inget anpassat bemötande trots tydliga behov.
- En döv patient erbjuds inte teckenspråkstolk vid viktiga vårdbesök.
- En patient i rullstol kan inte använda tandläkarstolen eftersom kliniken saknar rätt utrustning.
- En person utan fast bostad nekas vård eller bemöts respektlöst.
- En patient som bär religiösa symboler får negativa kommentarer från vårdpersonal.
- En person med låg utbildningsnivå får mindre information eftersom personal antar att patienten ändå inte förstår.
- En mörkhyad patients hudsjukdom felbedöms eftersom vårdpersonalens utbildning baseras på ljus hud.
Diskriminering i vården
Diskriminering i hälso-, -sjuk och tandvården innebär att en patient missgynnas, kränks eller särbehandlas negativt, med koppling till en eller flera diskrimineringsgrunder. Det är förbjudet enligt lag.
Sveriges diskrimineringslag (2008:567) (riksdagen.se) omfattas av sju diskrimineringsgrunder:
- Kön
- Könsöverskridande identitet eller uttryck
- Etnisk tillhörighet
- Religion eller annan trosuppfattning
- Funktionsnedsättning
- Sexuell läggning
- Ålder
Många gånger har diskriminering samband med fler än en diskrimineringsgrund. Därför kan exempelvis en kvinna med viss etnisk tillhörighet ha helt andra erfarenheter av diskrimsominering än en man med samma etnicitet.
Olika former av diskriminering:
- Direkt diskriminering – någon behandlas sämre än andra i samma situation.
- Indirekt diskriminering – regler eller rutiner verkar neutrala men missgynnar vissa grupper.
- Bristande tillgänglighet – verksamheten är inte anpassad för personer med funktionsnedsättning.
- Trakasserier – kränkande kommentarer eller beteenden kopplade till exempelvis kön, religion eller etnicitet.
Det är också förbjudet att utsätta någon som anmält eller påtalat diskriminering för repressalier, exempelvis försämrade arbetsvillkor, hot eller utfrysning.
Konsekvenser av diskriminering i vården
Diskriminering leder ofta till minskat förtroende för hälso-, -sjuk och tandvården och kan riskera patientsäkerheten genom missad information eller felaktiga bedömningar.
Därför är hälso-, -sjuk och tandvården skyldig att arbeta aktivt för att förebygga diskriminering och främja lika rättigheter och möjligheter för alla patienter, oavsett bakgrund eller förutsättningar.
Kontaktvägar för missnöjda patienter
Diskrimineringsombudsmannen (DO)
DO arbetar med diskriminering enligt diskrimineringslagen och utreder anmälningar från patienter som missgynnats utifrån en – eller flera – av de sju diskrimineringsgrunderna ovan.
Patientnämnden
Region Stockholms patientnämnd – en fristående och opartisk instans – hjälper vårdgivare som inte nöjda med bemötande, köer eller vård att framföra synpunkter eller krav till ansvarig vårdgivare. Nämnden gör inga utredningar eller juridiska bedömningar.
Inspektionen för vård och omsorg (IVO)
Myndigheten granskar och utövar tillsyn över bland annat hälso- och sjukvård. De tar emot klagomål på allvarliga brister eller missförhållanden i vården, som sedan kan används som underlag för granskningar, riskanalyser och tillsyn.